Kom til kanten af klippeafgrunden, sagde han. De sagde: Vi er bange.
Kom til kanten af klippeafgrunden, sagde han. De kom.
Han skubbede dem... og de fløj.

Guillaume Apollinaire

Esoterisk Kunskap

Med esoterisk menas inre, fördold eller beslöjad, i motsats till exoterisk, yttre. Man talade tidigare om ockult kunskap, ockulta studier osv, men ordet ockult som betyder hemlig, kom på 1920-30-talet att förknippas med den framväxande spiritismen och fick därmed dålig klang. Esoterisk kunskap är inte hemlig.

Exoterisk, dvs yttre kunskap, tillhandahålles av samhället i överflödande mått. Det kan väl av och till vara svårt att komma in på en viss kunskapslinje vid högskolorna, men för det mesta behöver man inte göra annat än att anmäla sig och bevista undervisningen, så öses floder av värdefull kunskap över den studerande.

Många anser, med en viss rätt, att vår nutida vetenskap har tillgång till all kunskap av värde för mänsklighetens framåtskridande. Dessutom har man mängder av kunskap som löser tillfälliga problem, avhjälper brister och gör vardagslivet lättare för flertalet medborgare, inte minst när det gäller sjukdom. Det är därför inte självklart att esoterisk kunskap, för det mesta ett arv från forntiden, kan ha värde för moderna människor. Vi lägger mest vikt vid livets materiella sida. Existensiella frågor angår inte den empiriska vetenskapen och den icke-fysiska världen anses det vara religionens sak att förklara.

Därmed uppstår för många människor ett tomrum i deras världsbild, ty religionens företrädare, präster och teologer, har inga för det sunda förnuftet logiska förklaringar. De hamnar alltid i utläggningar om "Guds outrannsakliga vägar". Man har då att välja mellan att slå sig till ro med att det är bara som det är, eller att livet är meningslöst men vi kan ingenting göra åt det, eller man kan börja söka vidare på egen hand. De flesta av oss som läser detta, har valt det sista alternativet. Vi kallar oss "Sökare".

Från början söker vi som regel svaren på de eviga frågorna: Varifrån kommer vi? Varför är vi här? Vart går vi, när vi dör? Oräkneliga filosofiska utläggningar har publicerats över frågan: Vad är meningen med livet? Det exakta svaret består av två ord: Själspersonlighetens utveckling!

Att personlig utveckling är viktig i livet, kan vi alla hålla med om. Det ger för det mesta mera i lönekuvertet och ibland en framträdande ställning i samhället. Men vad menas med själspersonlighet? På vilket sätt skiljer den sig från vår spegelbild? Vad menas överhuvudtaget med Själ? Hör inte det hemma under kategorin religiösa uttryck, man hör ju ibland talas om förtappade själar!

Det går inte att få svar på alla sådana föreställningar. Har man gott om pengar till bokinköp och gott om tid att läsa, så finns det hos specialbokhandlare hur mycket litteratur som helst att införskaffa. Önskar man systematiserad undervisning så blir man medlem av ett studieförbund som vår Rosenkors-Orden A.M.O.R.C. Är man ung, oberoende och kanske lite äventyrlig, så reser man till något fjärran land och ansluter sig till någon sekt eller vishetsskola. Det lär fortfarande finnas en och annan, vishetsskola menar jag. Sekter finns i överflöd.

Hur man nu än går tillväga och planerar sitt liv som "Sökare", är det en fördel att känna till vissa grundbegrepp, utgörande gemensamma nämnare för nästan alla esoteriska tankeriktningar. Jag tänker därför delge mina åhörare esoterisk kunskap angående:

1. Världssjälen
2. Karma
3. Reinkarnation

Tre begrepp eller kunskapsområden, som – ifall en Sökare från början får en felaktig uppfattning – kan vålla mycket huvudbry, eftersom olika esoteriska skolor och idériktningar använder olika uttryck. I förbigående sagt så finns förmodligen all kunskap i indisk VEDA, men det finns numera ingen som kan tolka Veda rätt. Ord och vändningar ändrar under århundradens gång sina värden och nyanser förloras. Felöversättningar och "uttolkares" kommentarer bidrar till oklarheten.

Vi har slående exempel på sådant i vår kristna religion. Kamelen genom nålsögat, för att ta ett exempel. Mästaren Jesus följdes inte av någon sekreterare, som noga antecknade allt vad han sade. Det mesta nedtecknades årtionden eller mera efter hans död. Mästaren talade arameiska, påstås det. Den som skrev ned vad han kom ihåg av Mästarens ord, kanske skrev på grekiska, eftersom han var från en annan provins. Så det blir ungefär som när man på svenska säger att något är roligt, jätteroligt! På danska och norska blir det något helt annat. Så var det även med kamelen.

Världssjälen

Jag ber er vänligen glömma allt vad ni hört präster och teologer säga om Själ, och lägg märke till följande: Vi har inga separata själar. Själ finns i allt levande och kan närmast liknas vid en elektrisk ström eller gnista, som manifesterar sig på olika sätt i plantor, djur och människor, ungefär som den elektriska strömmen i våra industrier och hushåll ger olika verkningar beroende på vilken slags apparatur den kopplas till. Själen, ofta kallad Själsessensen eller Själsgnistan, är identitetslös. Vi anser (eller vi tror) att Världssjälen är det samma som Guds Själ, dvs den emanerar eller utstrålar från Skaparmakten.

Världssjälen är en förutsättning för allt som finns i Universum. Den innehåller eller omfattar alla aspekter och allt grundmaterial för alla manifestationer, synliga och osynliga. Minns vad jag säger nu, ty det är något av det viktigaste. Själ är inte något som kommer från himlen och genomtränger något som redan finns. En sådan uppfattning kan mycket väl av ordvalet få en del publikationer. Finns inte Själen, så finns ingenting, inte ens det tomma rummet. Världssjälen är ett engergiflöde som uppstod då det ovetbara vi kallar Gudsväsendet, visualiserade vårt universum, dvs tänkte sig en värld med oräkneliga nebulosor, galaxer och solsystem, där liv kunde uppstå och utvecklas. Tankar är detsamma som elektromagnetiska vibrationer eller energiflöde (detta kan verifieras i vetenskapliga laboratorier) och från detta energiflöde på oändlighetens vibrationsnivå förtätades energin i nedåtgående riktning.

För en del år sedan talade vetenskapsmännen mycket om "the Big Bang". Man föreställde sig att i skapelseögonblicket fanns all materia i atomär form samlat i en klump någonstans, så komprimerat att inga mellanrum fanns mellan atomerna. Man till och med försökte räkna ut hur stor denna atomklump skulle kunna ha varit. Därefter fick klumpen ett energitillskott från någon källa så att den exploderade med "a big bang". Sedan kom kvantfysikerna och talade om för de övriga vetenskapsmännen att det fanns inga atomer och ingen materia från första början, endast vågrörelser eller vibratorisk energi. Detta är vad vår Ordens undervisning hävdat långt före någon började syssla med kvantfysik, nämligen att s.k. Ande-energi (Spirit-energy) eller vibratorisk energi, är grundlaget för alla manifestationer. Numera talas inte så mycket om "big bang". Kvantfysiken har tagit över.

Hos vår Ordens bokförlag, Espace, finns till försäljning en bok med titeln: "The Kybalion" på engelska språket. Vad "Kybalion" betyder, är höljt i dunkel, men boken anses innehålla rester av den hermetiska kunskapen, bl.a. följande sentens: "THE ALL is mind, the universe is mental, held in the mind of THE ALL". På svenska: Världsalltet är sinne, Universet är mentalt, existerande i Världsalltets sinne. Med "THE ALL" menas i detta fall ett Världsallt, innehållande ett flertal universa! Även hylozoikerna (närmast författaren Henry T. Laurency) anser, att vårt universum, som vi vanligen kallar världsalltet, inte är det första, inte det enda och ingalunda det sista. Om denna hypotes är riktig, innehåller den motiveringen för vårt universums existens, och evolutionslagen (den övergripande livslagen) gäller till evig tid, inte endast i denna Manvantaara. Tänk igenom detta, om ni orkar!

Medvetandet

Medvetandet är en av Själens aspekter eller polariteter. Där det finns själ, finns det medvetande. Har vi inga separata själar, har vi ej heller separata eller privata medvetanden. Detta påstående har säkert de flesta av er svårt att acceptera men se det då på följande sätt: Vi befinner oss alla på ett enda stort allomfattande medvetandefält, där var och en disponerar så stor del, som hans eller hennes personliga utvecklingsnivå medger. Eftersom ingen av oss har nått en sådan utvecklingsnivå, att han eller hon helt fyller ut sin "kvot", så verkar det finnas tomrum mellan oss. Man kan också säga: vi har inte hunnit så långt i personlig utveckling någon av oss, att vi lyckats aktivera vårt medvetandes alla olika aspekter och förmågor.

Detta tomrum eller mellanrum (några tomrum finns ju inte) ger oss en känsla av att vara isolerade från andra. Likväl ser vi att vi ibland kan kommunicera med varandra utan ord, och att vi kan kommunicera med djur, de av oss som nu kan det. Våra medvetandegränser är nämligen något luddiga och kan ibland utsträckas i en eller annan riktning. Detta bildar grundlaget för E.S.P., dvs utomsinnlig varseblivningsförmåga, spontant eller viljestyrd spelar ingen roll. Man kan i princip träna upp sig till clairvoyance, auraseende och liknande färdigheter, man kan även lära sig att projicera sitt medvetande till avlägsna platser och tidsepoker.

Medvetandet är således en av Själens aspekter. Den etablerade sakkunskapen bestående av medicine-professorer, psykologer, beteendevetare och ibland med någon teolog inkopplad, säger att medvetandet uppstår efterhand som livet manifesterar sig men i övrigt vet de inte riktigt vad medvetande egentligen är, jo att man vet med sig någonting, bl.a. att jag är jag. Men ett nyfött barn, eller ett ofött barn, är det en person eller en icke-person? Sådan diskussion har pågått i hundrade år eller mera och har i vår moderna tid spelat en viss roll i argumenteringen för och emot abort.

Esoterikerna vänder på problemet, 180 grader, svängd åt styrbord, så att säga. Vi hävdar nämligen att liv uppstår, då medvetandet önskar manifestera sig. Det är inte barnet, född eller ofödd som ger upphov till medvetande. Det är medvetandet som är orsak till att liv uppstår och härtill använder medvetandet de av naturen givna verktyg i plant-, djur- och människoriket, dvs pollinering, parning osv.

När svunna tiders esoteriska lärare undervisade om Själ och medvetande, framhöll de att: Medvetandet sover i stenen, slumrar i plantan, vaknar i djuret och utvecklas i människan. Endast människan är medveten om att hon är medveten (såvitt vi vet). Detta tolkades tidigare som att djur skulle vara en slags automater, styrda av instinkter (vad det nu är?) Felaktigt igen! Ett antal högre stående djur är utan tvivel medvetna om att de är högre stående djur, de är såväl rasmedvetna som – skall vi säga – ståndsmedvetna och har utpräglat socialt beteende. Våra närmaste sällskapsdjur, hundar och katter, är noga med sin ställning i familjen och slår vakt om sina privilegier. De döljer inte ens att de utnyttjar oss för att göra livet bekvämt för sig.

Evolution

Evolution är Universums främsta lag och bärande idé. Med evolution menas tillväxt i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende, annars heter det utveckling. Vetenskapen bekräftar att universum är stadd i evolution men de vet inte varför. Esoterikerna anser att varje univers, som finns i "Det Stora Alltet" utgör en länk i en evig evolutionskedja. Pythagoras är den esoteriska läraren som på ett konkret sätt förklarat mekaniken som är nödvändig för att denna tankegång skall bli logisk. Han säger (åtminstone säger Hylozoikerna, att Pythagoras säger) följande: Tillvarons yttersta grund utgörs av Monader (eller ur-atomer) vilka egentligen är teoretiska punkter med tre samtidigt alltid närvarande egenskaper eller aspekter, nämligen Massa, Medvetande och Dynamis. Monader finns i obegränsad mängd i Kaos, det stora ovetbara, i vilket vårt universum

simmar som en bubbla i en ocean. Monadernas massa-aspekt bildar grundlaget för fysiska atomer, Monadernas medvetande-aspekt bildar grund för Världssjälens medvetande och deras Dynamis-aspekt utgör den kraft som håller skapelsen igång och driver den vidare. Totalsumman av alla i universum befintliga Monader utgör Världssjälen.

Vi kanske inte skall fördjupa oss för mycket i olika skolors världsbild, endast fastslå att utveckling på alla områden är motiveringen för allt som finns, även för människan. I själsgnistan i vårt inre centrum, kring vilken vår personlighet bildats, finns nedlagt ett antal egenskaper vi menar är gudomliga, och en av dem är kreativitet. Med vår skapande förmåga och uppfinningsrikedom bidrar vi till utvecklingen av medvetandet på den speciella "våglängd" eller vibrationsnivå, som är vår. Vi är därmed verktyg och redskap för den universella evolutionslagen.

För att föra utvecklingen vidare fordras handling och någon som handlar. Varje handling ger upphov till en verkan av något slag och därmed är vi inne på Karmalagen. Ordet Karma är sanskrit och betyder handling. Karmalagen är således handlingens lag, men dessutom något annat och mera. En vanlig feltolkning av Karma är vedergällningens lag, dvs att vi skulle få tillbaka ont och gott vi har gjort, i tämligen oförändrat skick. Man tänker närmast på gamla testamentets "Öga för öga och tand för tand". Glöm det! Karma är lagen om sådd och skörd och vi skördar aldrig detsamma som vi sådde. Vi skördar av samma art, men aldrig samma mängd. Hur skulle vi annars kunna försörja oss? Vi skördar resultatet av en process, utsträckt över längre eller kortare tid (inkarnationer). I våra trädgårdar sår vi rädisfrön som kommer upp på ett par veckor, och vi sår andra frön som tar flera månader på sig. Om ni frågar vad trädgårdsodling har med Karma att göra, så är svaret: "Som där ovan, så ock här nedan, och som här nedan, så ock där ovan". Texten på Samaragdtavlan och en av den esoteriska kunskapens hörnpelare. Man kan rent bokstavligen och konkret dra paralleller mellan Karmalagen och jordisk odlingsmöda. Detta har vise och mystiker intygat sedan årtusenden.

Motgångar, sorger och lidande drabbar alla någon gång i livet. Det gör även medgång, lycka och glädje men det sätter som regel inte lika djupa spår i våra minnen. Alla människor reflekterar över tillvarons orättvisor. Präster och teologer talar om "Guds outransakliga vägar" och om vikten av att med kristligt tålamod bära livets bördor. Vi som är sökare, kontemplerar över vilka av våra handlingar, nu eller i tidigare inkarnationer, som kan tänkas ligga i botten av våra nuvarande problem. Och alla tar fel, ty vi resonerar med "Straff och Belöning"-tanken i bakhuvudet, och däri ligger misstaget, Karma är intet samhälleligt rättvise-system.

Karmalagen är den universella evolutionens verktyg och redskap. Alla yttringar av Karma når oss vid sådana tidpunkter och under sådana förhållanden, som ger oss mesta tillfällen till personlig utveckling. Vi esoteriker (om jag nu får räkna mig själv till dem) är övertygade om att någon orättvisa i kosmisk mening inte existerar, men vi kan inte bevisa det, eftersom det finns en del aspekter av Karma, vi vet endast litet om eller ingenting alls. Dit hör kollektiv karma av skilda slag, uppkommen genom delaktighet i handlingar utförda av grupper i samhällena, delaktighet i stamstrider i forntiden, i krigshandlingar i historisk tid, ofta för att det var nödvändigt, eller för att det var omöjligt att inte deltaga.

Mycket mera finns att säga om Karma, men allt kan inte sägas i en artikel. Jag avslutar detta ämne med att delge er en tanke, som ni antagligen finner obehaglig att tänka, nämligen: Alla har vi en och annan karmisk skuld som uppstått inte genom någon ond eller negativ handling vi utfört, men på grund av någon god handling, vi inte gjorde, då vi hade tillfälle därtill. Plats för bot och bättring!

Reinkarnation

I denna föreläsning har jag tagit upp tre begrepp eller områden, inom vilka en Sökare bör ha en klar uppfattning som grundplåt för vidare studier. Vi har avhandlat Världssjälen och Karma, och jag har påvisat, att olika ockulta skolor och idériktningar har olika tolkningar, olika uppfattningar om hur de forntida vises yttranden eller nedteckningar skall förstås. När det gäller reinkarnation, dvs återfödelse till det fysiska livet, så finns det egentligen inte mycket som kan missförstås. Med återfödelse avses naturligtvis personlighetens, dvs identitetens återkomst som människa. Vi skiljer mellan personlighet och individualitet. Personligheten kallas ofta i våra publikationer för Själs-personligheten, eftersom den bildas kring vårt inre osynliga centrum, vilket är detsamma som själsgnistan eller fragmentet av världssjälen, som finns i allt levande. Alla har vi väl sett ett träd som sågats ned, i skolan lärde vi oss att räkna årsringar och läraren förklarade att skillnaden i årsringarnas utseende berodde på hur vädret var den sommar trädet växte med denna årsring. Faktiskt bildas vår mänskliga personlighet på samma sätt, dock med den skillnaden att årsringarna, dvs. inkarnationernas upplevelser och erfarenheter, blandas, medan årsringarna på trädstubben är urskiljbara.

Vår individualitet är själspersonlighetens uttryck i denna inkarnation. Den tillhör vår fysiska kropp och försvinner när kroppen dör, vilket bl.a. markeras av att samhällets olika funktioner plockar oss ur en del register och placerar oss i några arkiv. De räknar med att individen aldrig återkommer, vilket är alldeles riktigt. Nästa gång har vi en annan individualitet. I vissa esoteriska texter har jag funnit uppgifter om att vi reinkarnerar med yttre attribut som påminner om vår nuvarande individualitet därför att det formgivande fältet eller modellen för vårt utseende har inneboende tröghet i liket med naturens övriga former. Om vi därför är födda med vacker kropp och ädla anletsdrag, så är det ingenting att skryta med, det är snarare en förpliktelse. De som är speciellt intresserade av bakomliggande faktorer, kan ge sig på att studera Rupert Sheldrakes hypoteser om "Formative Causation". Jag vill endast påpeka, att de esoteriska texter, jag nyss hänvisade till, skrevs minst hundrade år före Rupert Sheldrake, Lyall Watson och "Den hundrade Apan".

Alla Sökare och alla andra som kan acceptera reinkarnationstanken, ställer följande frågor: Vad har jag varit i tidigare inkarnationer och hur ofta inkarnerar vi?

Esoterikerna anser att människorna på nuvarande utvecklings- och civilisationsnivå inte skulle kunna tåla hågkomsten av sina tidigare inkarnationer. Alltför många skulle hamna på mentalsjukhus, alltför många skulle hämnas gamla oförrätter, alltför många skulle kräva vad de uppfattar som sin rätt till egendom, landområden osv. Det finns otaliga andra situationer, som kunde uppstå om vi alla skulle komma ihåg allt som varit. Kaos skulle uppstå i samhällena och utvecklingen skulle därigenom avsevärd försenas, vilket strider mot "Det Kosmiskas" intentioner. Se bara vad som händer i Centraleuropa, där århundradens gamla tvister och fejder aktualiseras.

På frågan om hur ofta vi inkarnerar så svarar vår Orden i sin undervisning och i böcker som kan köpas av icke-medlemmar, att den cykliska tidsperioden är 144 år. Dvs om vi dör vid 72 års ålder, så går det 72 år innan personligheten inkarnerar i en ny individualitet. Detta skall man inte ta för bokstavligt, det kan variera ganska mycket över eller under 144 år, men utslaget på en längre period, säg tusen inkarnationer, blir genomsnittet 144 år. Barn som dör vid späd ålder, återkommer tämligen omgående, ofta i samma familj.

Att återfödelse är en realitet, har samhällets institutioner svårt att acceptera. Det finns mängder av vittnesbörd, men de viftas bort. Religiösa auktoriteter slår dövörat till eller talar om österländsk vidskepelse. Esoterikerna har svårt att prestera fullt objektiv bevisning och jag vill därför framlägga de logiska resonemang, som för oss är tillräckliga som bevis.

Vi sa tidigare, att evolutionen är den övergripande lagen, att utveckling är livets mening, att för att driva utvecklingen vidare fordras handling och någon som handlar. Alla handlingar medför karmiska konsekvenser, ty karma betyder handling. Såsom vi sår, så skall vi ock skörda, står det skrivet. Den som handlar måste ta konsekvenserna av sin handling, hur lång tid det än går från sådd till skörd. Denna "någon" som sår och skördar, måste nödvändigtvis vara samma identitet. Att konsekvenserna av en handling skulle drabba någon annan än den som handlar, är ur kosmisk synvinkel otänkbart. Esoterikerna anser därför, att en genom årtusenden (hur många årtusenden som helst) obruten identitet är en förutsättning för att samtliga kosmiska lagar skall fungera på ett logiskt sätt. Detta utgör för oss ett bevis.

Jag vill sluta med samma ord, som jag började denna text med: Med esoterisk kunskap menas inre, fördold eller besjälad, men inte hemlig. Esoterisk kunskap kan förvärvas av alla, som verkligen vill. Man får studera och arbeta en hel del, man får "klappa på dörrar och portar" såväl inre som yttre (även tempelportar), öppna dem och utforska vad som är fördolt bakom. De oinvigda kallar det hemligheter, vi kallar det kunskap om livet.